MELLAN HÄR OCH FRAMTIDEN/BETWEEN HERE AND THE FUTURE

my pictures

dagarna på andra sidan jorden går långsamt och alldeles fort i en rasande känslostorm. vaknar av en kyss mot läpparna och ett viskande bye babe och genom sömniga ögon ser jag honom ta sina nycklar och gå ut från sovrummet.
jag spenderar de närmaste timmarna med att vakna långsamt och titta på tv-serier och dokumentärer jag inte hade fått upp ögonen för annars hemma i sverige.
kontrollen till tvn försvinner bland skrynkliga lakan och smulor från kakor vi åt kvällen innan till en serie jag hatar men du älskar.

barfota fötter mot ett kallt stengolv. rullar ut min yogamatta. lyssnar till ljudet när den snärtar till i luften innan den landar framför mig. sträcker ut mina armar och ben. lyssnar på mina andetag och min kropps tysta suckar, vaknar långsamt. lederna ömmar lite lätt, nacken är stel efter en god natts sömn.
jag vaknar här. på min matta dränkt i solljus på andra sidan jorden. hemma i sverige kommer människor hem från jobbet och skolan och planerar kvällens middag medan jag bara fokuserar på att andas.
fokuserar på att landa någonstans i min känslostorm.
jag befinner mig någonstans mittemellan  nuet och framtiden och vill bara kupa mina händer kring begreppet tid för att vinna mig några fler ögonblick.

mellan här och framtiden.


// english

my days on the other side of the globe are passing by slow and way too fast captured in an intense emotional storm. i wake up from a kiss against my lips and a whispering bye babe and through still very sleepy eyes I see him grab his keys and walk out of the bedroom.
i spend the following hours waking up slowly watching shows and documentaries i wouldn't normally watch back home in sweden.
the tv remote disappears somewhere in wrinkly, soft sheets and crumbs from cookies we ate last night to while watching a show i hate but he loves.

bare feet against cool stone floor. i unfold my yoga mat. listen to the flicking sound it makes in the air before it lands in front of me. i stretch out my arms and legs. i listen to my breath and my bodys silent sighing, slowly waking up. joints slightly sore, my neck hurts a bit from a good night sleep.
i wake up here. on my mat drenched in sunlight on the other side of the globe.
back home in sweden people are just getting off work and school, planning tonights dinner while I'm just focusing on breathing.
looking for a place to land in this emotional storm of mine.
I find myself somewhere between here and the future and all I want to do is to cup my hands around the concept of time to gain some more.

between here and the future.

ÖGONBLICK FRÅN ETT KYLIGT LOS ANGELES

my pictures

spenderade en kylig vecka i LA. dagarna präglades av ett annorlunda, för mig nytt, ljus över skyskrapor och en rytm som kändes tilltalande. grön mat och takterasser i dränkta i stadens ljus. tillbringade nästa alla mina vakna timmar i en vit van som färdades kors och tvärs över staden, hoppade ur för att filma och fota och spela in. 

jag höll i mikrofoner och reflektorer och rättade till hårslingor som låg fel. tagning efter tagning och tupplurar mot ett skakigt bilfönster. 

somnade runt klockan tio varje kväll totalt utslagen på en luftmadrass för två, bredvid amerikanen jag är förtjust i, i en garderob med skjutdörr precis bredvid toaletten. vaknade långt innan soluppgången i ett loft med helfönster ut mot staden som fortfarande slumrade.

jag önskar jag hade mer tid. mer tid för mig själv. tid att sätta mina lurar i öronen, säga hejdå till de andra och gå och bara hamna där jag hamnar. studera byggnader och testa olika juiceställen och studera människors gångstil och ansikten. klappa fler hundar och ta fler bilder. läsa mina böcker och skriva mina anteckningar.

kanske nästa gång.

kanske nästa gång. 

KONSTEN ATT BALANSERA GODHET/THE ART OF BALANCING KINDNESS

pictures from tumblr 

Konsten att balansera godhet

Det modigaste som finns, är godhet. 

Det är modigt att låta hjärtat stå på glänt för andra. 

Att i en värld som kan vara så kall, grå och hård, inte låta rädslan av att det ska färga av sig på sitt inre stoppa en. 

Släpp in andra. Lyssna på deras ord. Läs av deras ansikten. 

Låt dem ta del av det vackraste du har; ditt hjärta. 

Godhet ryter inte ifrån. För den har inga gränser.

Balans.

Det modigaste som finns, är godhet.

Det är modigt att kunna stänga sitt hjärterum, för sin egen skull. 

Stå upp för dig själv. Säg emot. Bit ifrån. 

Värna om det viktigaste du har; ditt hjärta. 

Skydda det i en värld som kan vara så kall, grå och hård. 

Godhet ryter ifrån. För den vet sin gräns.

//

The art of balancing kindness

The bravest thing there is, is kindness. 

It’s brave to let the door to your heart be open to others.

In a world with the tendency of being so cold, grey and harsh, not let the fear of that staining you stop you. 

Let others in. Listen to their words. Read their faces.

Let them take part of the most beautiful thing you’ve got; your heart.

Kindness is silent. Cause it has no boundaries 

Balance.

The bravest thing there is, is kindness.

It’s brave to know when to close the door to your heart, for you.

Stand up for yourself. Put up a fight. Raise your voice.

Guard the most beautiful thing you’ve got; your heart.

Protect it in a world with the tendency of being so cold, so grey and so harsh. 

Kindness roar. Cause it knows it’s limits. 

OM ATT VARA INTROVERT EXTROVERT

Ibland tror jag att vissa saker ploppar upp i ens liv för att man behöver dom just där och då. Det kan vara en chans att visa framfötterna på jobbet, en vän som ringer precis när man behöver det, en främling som ler mot en på tunnelbanan. Kanske hinner man med tidiga bussen för en gång skull eller hittar en låt som letar sig hela vägen hem i hjärtat. 

Oftast är det dom små sakerna som får en att spira. 

För mig var det en artikel jag hittade någonstans på nätet skriven av en person som ansåg sig vara en extrovert introvert. 

Personen i fråga ville reda ut det faktum att det inte behöver vara svart eller vitt. Antingen är man introvert och går aldrig ut ur huset och hatar att socialisera. Eller så är man extrovert och måste omge sig med vänner och hitta på saker mest hela tiden.

Nej. Man kan vara lite av varje. Lite både och och mittemellan. 

Artikeln bestod av 19 punkter för att reda ut hur man kan vara just det. En extrovert introvert. Lite av varje. 

Jag höll inte med om allt och kände inte igen mig i alla 19 punkter, men ändå infann sig en känsla av lättnad. 

En känsla av igenkänning som kan vara så betryggande ibland. 

För jag är precis där, mittemellan. 

my picture 

Att spendera helger och kvällar hemma är ingenting som stör mig. Jag får inte myror i benen av att inte hitta på någonting med andra människor. I stora sällskap står jag hellre vid sidan om och lyssnar istället för att försöka göra min röst hörd. Det gör mig ingenting att jag inte hörs hela tiden. Det rör mig inte i ryggen.

Kallprat ger mig ångest och om jag vet att jag ska till en tillställning där jag kommer träffa många nya människor så måste jag få tid att ställa in mig på just det och förbereda mig. 

I sällsynta fall kan jag tycka det är jobbigt att gå på större släktträffar. Jag vet inte varför. Men det är okej.

Om jag hade vetat att det var okej när jag var barn och vilsen tonåring så hade vissa saker gått mycket enklare för mig. 

Lärare hade inte konstant tjatat på mig att ta mer plats i klassrummet bland annat. 

Det hade varit okej att jag satt tyst och lyssnade och istället skrev grymma uppsatser och fick de flesta glosorna rätt.

Jag tar ibland pinsamt lång tid på mig att svara på sms och email från vänner och familj. Inte för att jag inte vill svara. Men ibland svarar jag mentalt och så glömmer jag bort. 

Ibland är det svårt att få med mig ut. Ut till barer och klubbar och andra ställen. 

Men det betyder inte att jag inte har kul när jag väl är där. Men ibland vill jag bara låtsas att inte så mycket annat existerar utanför det som är mitt lilla rum. 

Mitt fysiska och psykiska rum. 

Ibland tänker jag att det måste vara den största känslan av ro. Att inte alltid behöva yttre stimulans för att känna att man lever ett rikt liv. 

Jag brukade tro att jag behövde “lära” mig att vara på ett annat sätt. Att det är lite märkligt att ibland föredra att ladda hem några bra poddar eller album och strosa runt i stan (Tokyo, Paris, Malmö…) och bara vara själv än att ha sällskap av en vän eller flera.

Det betyder inte att jag inte vill ta del av det. Det vill jag. Mer ofta än sällan. Men det är så skönt att själv kunna acceptera hur man fungerar och att det får vara helt okej. 

Jag hoppas att det är det det innebär att bli vuxen. 

Allt man är behöver inte falla alla i smaken alltid. Och det är helt okej.