my picture ©
igår gick jag förbi ett café/restaurang. klockan var runt halv nio på kvällen och ett gäng tjejkompisar runt 25 år gamla satt runt ett litet bord med tillhörande filtar svepta runt axlarna. alla deras tallrikar var tomma och de var inne på andra flaskan rödvin.
de satt alla framåtlutade med axlar mot axlar under fleecefiltarna. läppar färgade av vin och långa fingrar gestikulerande i takt med den franskan. två pocketböcker ligger upp på bordet mellan dom. jag tycker att det är så klyschigt. att ett franskt tjejgäng träffas en måndagskväll och diskuterar livet och kärleken och en och annan pocketbok.
samtidigt känner jag hur jag själv passar så bra in i just den klyschan. i min stereotyp av en fransk tjej i tjugoårsåldern. lite svår. lite, lite mörk. lite svåråtkomlig för inte bara andra men även sig själv. lite distanserad. intresserad. läser tunga böcker och har naturligt självfall som ligger över ena axeln. finner genuin glädje i bra vin och mat.
där hör jag hemma. och det är ingen deppig bild av en tjej i tjugoårsåldern jag försöker måla upp. utan bara något annat än de andra, mer högljudda stereotyperna. de som tar mer plats och inte drar sig för att slå sig fram med både armbågar och ett självklart utseende. förstår ni vad jag menar? pratar nog bara rakt ut i luften igen.
men någonstans kanske det landar.
vad jag i slutändan nog försöker säga är att det är en himla process att inse att man inte behöver tillhöra varken det ena eller det andra. eller så kan man få måla in sig precis hur mycket man vill i ett hörn och vara så uppenbar så att andra spyr. det är helt okej. bara man inte nöjer sig med något som inte helt passar.
så när jag står på något random dansgolv på andra sidan jorden omringad av uppknäppta skjortor, två decimeter korta kjolar och perfekt lockade hårsvall, så finner jag ändå någon slags trygghet i tanken på tjejgänget den där måndagskvällen i paris.
där ligger min lycka. i det som känns lite mindre osökt.
jag diskuterar hellre litteratur. eller det senaste helt sjuka klippet på youtube. senaste kärleken. senaste ligget. (och jag tackar gud eller liknande figur för att jag funnit en handfull vänner att göra just detta med) eller så skrattar jag hellre bara. med de jag älskar. istället för att finna mig i okända situationer omringad av okända människor som förväntar sig saker av mig utan att faktiskt känna mig.
det har väl med åldern att göra kanske. att man växer i sig själv. blir bekväm i sig själv. utsätter sig själv inte längre för sociala situationer där man känner sig helt naken och besvärad. känner sig trygg i att man gillar annat.
och det är mer en helt okej.
