SLOWLY

my every-day life goes by slowly. like syrup,
way to fast.
i wake up before some people go to bed. eat and work.
miss my friends. miss the ones i love.
if i look at the situation from outside myself, i'm alright with it, although i'm lost in the future. even with direction.
but i'm learning. i'm learning to deal with it, take care of this feeling of mine. one day at the time. 

i now let myself feel it's okay. okay to breath heavy every once in a while. okay to have heavy shoes some days. 
everything doesn't have to be good, all the time. 

i move forward. i distance myself from things,
people,
that no longer serves me or makes me grow.
i'm learning that it's alright. alright to make that decision.
alright to be proud enough not to make excuses.
it's alright to feel.

MASSOR AV TID

my picture ©

jag befinner mig i en tillvaro där jag har mycket tid. mycket tid till att tänka. åtta timmar varje arbetsdag där det mesta snurrar om jag inte skruvar upp volymen i hörlurarna och försvinner i radions sorl eller låter musik ta över.
jag har massor av tid. tid att observera. reflektera. kännas vid sådant jag hellre gömmer undan eller överraskas av lyckorus.
jag tänker på människorna i mitt liv och de roller de har.
vad de ger mig. vad jag ger dem. hur vi får varandra att växa. vad de lär mig om livet. vad jag lär mig själv.
vad väljer jag att sålla ut och ta åt mig. vad orkar jag.
jag tänker på vänner som säger sig finnas kvar men lyser med sin frånvaro.
de människor jag inte längre känner men som skrapat upp en saknad i bröstkorgen.
de som sprider lycka trots hundratals mils avstånd. mina älskade bästa vänner. de avlägsna och de jag knappt känner.

jag tänker på tacksamheten gentemot de människor som lär mig någonting. eller där jag lär mig någonting själv. genom att vara modig. att lämna. stå upp. falla. vara sårbar. bryta ihop.
lära känna mig själv genom att lära känna andra människor.

testar mina egna gränser ständigt. i tystnad. biter ihop.
jag tänker nästan alltid på människorna jag har i mitt liv. de närvarande och de frånvarande. de saknade de älskade de glömda de i nuet.

första kärleken första skrattatillsvidör första kyssen första sveket första ensamheten första tvåsamheten första lyckan,
delad med människor i mitt liv.

jag vill aldrig sluta lära mig.
aldrig.

BALANS

vaknar upp till dimma och timmarna som följer är dränkta av tungt, ihärdigt regn. jag startar dagen grönt. smoothie gjord på spenat, broccoli, grönkål och banan.
dricker långsamt medan jag låter fingrarna dansa över tangentbordet, försöker släppa på spärrarna. för min skull.

my pictures ©

yogakläderna sitter på under hela eftermiddagen. jag går mellan skrivbordet där jag skriver och ritar, till tvn där något värdelöst men fantastiskt underhållande program håller mig fängslad, och yogamattan däremellan medan jag förbereder mig för att skriva ett långt email om något som har lämnat mig vaken om nätterna.
balans.

MEMORIES THAT NEVER LEAVE

my picture ©

vaknar insvept i yttre tystnad och inre förtvivlan
fyra timmars sömn och klockan är tre minuter i fem
allt innanför bröstkorgen krampar och söker efter tröst 

känner mig lurad på verkligheten
fråntagen rätten att förstå

lämnad ensam fastän du är kvar
och allt jag känner är saknad

SOME DREAMIN'

tumblr lovin'

MITTEN AV NATT HÄLFTEN AV MORGON

my pictures ©

i move slowly, warm skin and heart beating faster and faster.
i bend so i won't break. i listen to my lungs, feel my blood
run through my veins.
it might hurt, but it's okay. every inch of my skin is present when i close my eyes and connect with every cell in my body.

i'm here.
i connect.

JUST A LITTLE YUM

tumblr lovin'

VAKNAR LÅNGSAMT UPP

my picture ©

vaknar långsamt upp ur en dimmig, drömlik verklighet som nu känns långt borta. vaknar upp i en tom säng långt ifrån paris och den verklighet som var vår. långa, vakna nätter med ditt skratt mot min nacke och för mycket vin framför filmer jag alltid somnade ifrån med dina händer i mitt hår. 

mjukt morgonregn som samlades som pärlor i håret när jag gick ut långt efter lunch för att köpa frukost. den pulserande lyckan i varenda en av mina centimeter när jag låste upp porten som var våran för en vecka med vetskapen om att du långsamt vaknade från din jetlag tre våningar upp. 

planlösa eftermiddagar som alltid slutade med crepes, vin och whisky. dina åsikter om livet som sjönk in i mitt inre och blandades med orden från mig som sögs in av dina öppna ögon. 

din hud mot min kändes så självklar och våra skratt ekar fortfarande i mitt hjärta.

en verklighet som inte går att beskriva utan att den låter för bra för att vara sann, men den var våran och den var exakt så sann som vi minns den.

LÅNGSAMT HUR SNABBT SOM HELST

my picture ©

existerar i en verklighet som långsamt
för mig mot dig
hur snabbt som helst

mina händer trevar efter dig
medan mitt hjärta
är halvvägs framme