my picture ©
jag befinner mig i en tillvaro där jag har mycket tid. mycket tid till att tänka. åtta timmar varje arbetsdag där det mesta snurrar om jag inte skruvar upp volymen i hörlurarna och försvinner i radions sorl eller låter musik ta över.
jag har massor av tid. tid att observera. reflektera. kännas vid sådant jag hellre gömmer undan eller överraskas av lyckorus.
jag tänker på människorna i mitt liv och de roller de har.
vad de ger mig. vad jag ger dem. hur vi får varandra att växa. vad de lär mig om livet. vad jag lär mig själv.
vad väljer jag att sålla ut och ta åt mig. vad orkar jag.
jag tänker på vänner som säger sig finnas kvar men lyser med sin frånvaro.
de människor jag inte längre känner men som skrapat upp en saknad i bröstkorgen.
de som sprider lycka trots hundratals mils avstånd. mina älskade bästa vänner. de avlägsna och de jag knappt känner.
jag tänker på tacksamheten gentemot de människor som lär mig någonting. eller där jag lär mig någonting själv. genom att vara modig. att lämna. stå upp. falla. vara sårbar. bryta ihop.
lära känna mig själv genom att lära känna andra människor.
testar mina egna gränser ständigt. i tystnad. biter ihop.
jag tänker nästan alltid på människorna jag har i mitt liv. de närvarande och de frånvarande. de saknade de älskade de glömda de i nuet.
första kärleken första skrattatillsvidör första kyssen första sveket första ensamheten första tvåsamheten första lyckan,
delad med människor i mitt liv.
jag vill aldrig sluta lära mig.
aldrig.
